Vi bor bra på Sok San beach resort men utflykter och annat är dyrt. Vid byns egen pir (två pirer norrut) får man bra mat till lågt pris och en utflykt som innehåller allt.
2 mars: Friktionsfri bussresa från Phnom Penh till Sihanoukville. 20 dollar per person. Giant Ibis’ personal kom och hämtade upp på hotellet.
När vi väl kom fram till Sihanoukville var det längre till pir 65 än vi hoppats på. Tuktuk-förarna kastade sig över oss (och andra som klev av bussen) och erbjöd sina tjänster. ”15 dollars” prutades efter en stund ner till 8 dollar då vi gjort ”gå-i-väg-tricket”.
Båtresan gick bra 1 timma i lugnt väder, med en snabb på som tog 24 personer. Soksan beach resorts egen båt.
Det var så mycket vi hade tänkt göra. Besöka Silverpagodan, se Kungapalatset, åka till Killing Fields. Eller så kan man bara vara. Dvs vara på marknad. Vi har ju faktiskt semester.
Idag fick vi för oss att det var en bra dag för att gå på marknader. Sagt och gjort. Vi gör som vi brukar : vi går och går…
Phnom Penh är inte som andra huvudstäder. Den känns mer som en mycket stor småstad. Inte så stora gator eller mycket trafik.
Trafikstockningar verkar bero på att det saknas trafikregler – man kryssar sig verkligen fram.
Vi tittade lite på skjortor men när dom såg Per-Anders så skakade dom på huvudet och sa att dom inte hade hans storlek. Kambodjanerna är verkligen små.
Då är det dags för mat för nu är Simone hungrig. Då var det då det lilla problemet att förklara att nudlar inte går utan att det ska vara ris. Lika roligt varje gång när dom inte förstår engelska. 6 dollar kostade kalaset.
Då var vi redo för nästa marknad, men vi ville nu ha en tuktuk. Vi frågade ägaren till den lilla restaurangen vad som var rimligt att betala. Hon sa 2 eller möjligtsvis 3 dollar. men hon betonade att 2 dollar skulle det vara.
Tuktuk chaffören körde för 2 dollar efter prutning på det klassiska sättet att vi går därifrån och han ropar oss tillbaka. Så nu körs vi till Stung Meanchey market men den var en riktig lokal marknad.
Dom hade nog inte sett någon turist innan. Vi stannade inte där så länge. Ny tuktuk till Sovanna shopping center med ny prutning. Tack och lov för att det ändå fanns en toalett där även om det endast var ett hål i golvet. Gick runt en stund, men vi kände oss ganska nöjda med den här delen av dagen. Så nu var det dags att åka tuktuk till vårt hotell.
Och ni som undrar kan man verkligen åka tuktuk i en storstad som Phnom Pehn, ja det går alldeles utmärkt. Inte vare sig mycket trafik eller avgaser. Och så var det dags för prutningen: Simone var beredd på att ge chauffören 4 dollar och nämnde något om det men Per-Anders frågade vad han ville ha. 3 dollar svarade han! Så dålig engelska kan dom strax utanför turiststråken, så han missade en dollar.
Nu äntligen lite poolhäng med kaffe. Det dröjer inte länge förrän Per-Anders tar sig en liten lur.
Ikväll bestämmer vi oss för att gå och äta på Friends restaurant. Där är det gatubarn som både lagar och serverar maten. Dom får utbildning på restaurangen.
Nu en närmare titt på floden så nu ska det strosas.
Bangkok 2016-02-28
Man verkar inte komma förbi Bangkok om man ska till Asien. I alla fall inte vi. Då gäller det att använda tiden väl. Simone hade letat upp ett antal ställen som hade Ten&Co-butiker. Taxi dit och tillbaka. Denna gång till Future Park.
Future Park. Framtiden?
Phnom Pehn 2016-02-28
Efter mycket planerande och drömmande kom vi äntligen iväg. En lång resa. När vi landat på Phnom Penhs flygplats så var det dags att få tag på taxi. Rövarpriser – 12 dollar. Nej. Vi går inte med på det. Drar resväskorna 50 meter utanför grindarna och får tag på en taxi som kör på taxameter. Det landade på 72 000. Reel, förstås. Dvs 8 dollar. Chauffören nöjd. Vi med.
Nu så trötta att vi inte orkar blogga första kvällen. En bit mat på stan – i ett hål i väggen, kanske ett nytt favoritställe och sedan i säng.
Trötta resenärer. Äntligen dags för lite mat.
Pho-soppan var fantastisk. Mysigt ställe också, nära National Museum på väg ner mot Mekongfloden.
Bangkok 2016-02-28
Man verkar inte komma förbi Bangkok om man ska till Asien. I alla fall inte vi. Då gäller det att använda tiden väl. Simone hade letat upp ett antal ställen som hade Ten&Co-butiker. Taxi dit och tillbaka. Denna gång till Future Park.
Future Park. Framtiden?
Phnom Pehn 2016-02-28
Efter mycket planerande och drömmande kom vi äntligen iväg. En lång resa. När vi landat på Phnom Penhs flygplats så var det dags att få tag på taxi. Rövarpriser – 12 dollar. Nej. Vi går inte med på det. Drar resväskorna 50 meter utanför grindarna och får tag på en taxi som kör på taxameter. Det landade på 72 000. Reel, förstås. Dvs 8 dollar. Chauffören nöjd. Vi med.
Nu så trötta att vi inte orkar blogga första kvällen. En bit mat på stan – i ett hål i väggen, kanske ett nytt favoritställe och sedan i säng.
Trötta resenärer. Äntligen dags för lite mat.
Pho-soppan var fantastisk. Mysigt ställe också, nära National Museum på väg ner mot Mekongfloden.
