bringfelt – Sida 6 – Familjen Bringfelts Resedagbok

Sao beach lockar igen

Vi hyr moppar och drar iväg. Lotta o Bosse hänger på.

Frukost på stranden med familj.

Lunch på Sao beach.

Helt underbart….

Duong Dongs marknad har verkligen växt och blivit lite mer turist anpassad men ändå inte…

Lite bilder från Sao beach och från marknaden i Duong Dong, på andra sidan floden.

Lotta ingång med shopping. Här prutas det för fullt.

Livligt värre.

Oj en turist!

Vad blir det för lunch idag?

Nu är vi på gång

Floden som man går över för att komma till marknaden

Humöret är fortfarande på topp efter den livliga marknaden.

På återseende med Phu Quoc

Vi kom hit i förrgår – och möttes av Lotta i entrén till resorten. Hon och Bosse skulle egentligen överraskat oss på flygplatsen, men bilen hade redan gått… – de skojarna!

Första dagen gick i lugnets tecken, bada, slappa på stranden, lösa sudoku, pilla på mobilen, se på solnedgången och sedan äta gott. Vi tog med Kamperins till nattmarknaden, där alla tänkbara läckerheter från havet finns till beskådan och förtäring! Taxi 1-2 km, där taxameter regelmässigt används (en sak vi verkligen gillar med Vietnam!) går nu på 18 000. Detta motsvarar knappt 6:50!
Vi inte bara känner oss som miljonärer – vi är det: När vi var ute med moppen idag hade P-A 4 miljoner Vietnamesiska Dong i plånboken.

Solnedgång på Long Beach, Phu Quoc.

Mycket att välja från på marknaden!

Det blev en Hotpot. Dyrt men gott, 500 000 dong.

Idag drog vi ut med moppar och hamnade i sydost på ön. Stranden heter Sao beach. Norra delen, vid restaurang Paradise, är verkligen riktigt, riktigt fin! Vi intog lunch och badade flera gånger. P-A hann snorkla lite och Simone letade snäckor. Vägen dit kanske vi ska nämna. Det byggs en fyrfilig motorväg från Dong Duong ner till sydspetsen på ön. Vi kunde åka på den, även om den inte är helt färdig. Vissa delar bara grus. Och lite vilse var vi allt, då vägmärken saknas och kartan vi hade med oss inte stämmer längre. När vi stod där vid vägkanten och dividerade so bäst stannade en tysk familj på moppe och var lika vilse som vi. Men fram kom vi, efter ca 2 timmar.

Kvällsmat intogs på vår lilla stamkrog.

Framme vid Sao beach.

Utsikt från Restaurant Paradise.

Renaste vattnet så här långt på vår resa.

Området runt Orange resort på Phu Quoc

Vi går söderut till flodmynningen för att leta snäckskal Jag har fått ett hett tips från förra gången vi var här att fiskarna rensar och slänger skalen här. Då var jag sjuk och orkade inte tyvärr. Men nu så…

Den som söker han finner.

Lite sjuk var jag allt den här gången också. Vet inte riktigt vad jag och Phu Quoc har för fight. Bra örter i alla fall.

Vår favorit restaurang ”Gröna hålet” har bytt ägare men den levererar fortfarande.

Orange resort var fint.

Bungalow nere vid beachen denna gång. Dyrt men med lite rabatt så klagar vi inte.

Företagsfest helt plötsligt. På en grannresort.

Så skönt…

Dags för att resa på sig o fixa lite kaffe. Iphone drar.

Grannarna Lotta o Bosse.

Angkor Wat

Troligen var vi ganska pigga när vi kom till Glory Angkor Hotel i Siem Reap. Vi kom på den ljusa idén att gå upp klockan 5 för att se soluppgången i Angkor Wat. Det lät bra – då. Men när vi skulle gå upp var det mindre roligt. Men, men…Chauffören Too till vår Tuk-tuk väntade.

Vi väntar på soluppgången.

Angkor Wat i bakgrunden.

6.45 tittade solen fram bakom templet.

Vi tog den stora turen. Pris 20 USD per person. För att undvika den värsta trängseln bad vi chaufför Too att ta varvet motsols.

Banteay Kdey. Bara en och annan svettpärla ännu. Vi har tur med vädret och det har kommit in lite moln.

Närbild.

Ta Prohm – djungeltemplet.

Allteftersom dagen går tittar solen fram igen. Hettan börjar göra sig påmind.

I en av områdets sjöar röjer dom sjögräs.

När vi når Neak Pean flödar svetten.

I en del tempel finns långa gångar med rader av små portar. Äntligen lite skugga. Ibland även korsdrag. Rätt vad det är sitter en staty i vägen.

Norra porten till Bayon-templet.

Vårt ekipage.

Mr Too.

Svettigt värre i Preah Khan!

Preah Khan från sidan.

Lätt att få svindel här. Brantaste trapporna….

Ser kanske inte så farligt ut på bild…Men i verkligheten, och med vätskebrist och helt groggy, vi lovar: Inte helt lätt.

Äntligen uppe. Benen skakar.

Munkar på vandring genom tempelområdet.

Bayon-templet, med sina många ansikten.

Närbild.

Kan man få lite skugga någonstans?

Snart dags att ta adjö av Otres beach och Sihanoukville…

I förrgår, den 12 mars, besökte vi Wat Leu-templet. Hyrde moppe av hotellet för 6 US-dollar.

Lugnet härskade där, högt ovanför staden på ett berg.

Statyer…

Inga andra turister än vi…

Några apor…

och en ung pojke från templets skola som busade med aporna.

Vi fick två blommor av honom.

Så här såg den ut. Blommornas knoppar var godis för aporna, som klängde i trädet.

Ett av många ställen på stranden: Blame Canada. En ovan barkille försökte lura på P-A en lite låda popcorn för 5 dollar.

Strandhäng?

Munkar samlar allmosor på stranden.

Det är olika standard på boendena på Otres Beach,

Strandliv. Fruktförsäljarna är några stycken, Synd att ingen hade vattenmelon kvar när vi äntligen skulle köpa.

Vårt favoritställe för kvällsmat: Sun Shine Cafe.

Ett stenkast från havet och god mat i jätteportioner.

Udden som avgränsar Otres beach mot Ocheheutal beach.

Här vandrade vi runt en stund, sista eftermiddagen.

Fiske…

…och mer fiske. Hur kom de ut dit?

Det är kolugnt på Otres Beach

Kossan blev plötsligt intresserad av fotografen och kom över vägen. Simone hade roligt åt att Per-Anders flydde in på resorten igen….

Vad var det nu vi skulle göra idag…? Javisst ja: Sol och bad

Dagen började inte helt bra. Frukostbuffen uteblev pga för få gäster. Istället fick vi beställa a la carte. Som Simone brukar säga: Vi har allvarliga problem .

Upptäcksfärd i Sihanoukville på två hjul

Viktigast av allt…Kolla in eventuella marknader.

Stort, trångt och varmt…och inte mycket till fynd för turister.

Efter någon halvtimma är Simone fortfarande pigg. Skam den som ger sig.

Man kan ju alltid hoppa lite Twist.

Eller spana på skumma utlänningar (västerlänningar). Han i vit t-shirt och svart skägg t ex såg inte snäll ut. Det visade sig vara helt fel. En timma senare frågade vi honom och hans fru om vägen ut ur stan – och de var hur trevliga som helst, italienare, som inte kunde många ord engelska.

På matmarknaden var det mest liv och rörelse, men lukterna blev nästan för mycket för oss.

Skönt att dra hemåt hotellet för en stunds siesta. Ska bara till en Supermarket och handla lite först.

Efter att ha varit hemma och druckit kaffe samt ätit lite gav vi oss ut på en strandinventering….

Vi vill ju veta om det är som vi tror att vi bor på bästa stranden (Otres Beach).

På vägen fick vi möte. Vilken tur att det är högertrafik i Kambodja. Det hade varit lite jobbigt med vänstertrafik!!!

Närmaste strand inåt stan, Ochheuteal beach var fruktansvärt skräpig. Där skulle vi aldrig ligga om man så betalade oss för det.

Där fanns lite olika saker att smaka på dock. En rostad kackerlacka kanske?

Nu vet man äntligen vad man ska ha de där otäcka krypen till!

För att få ett bra foto av lejonen blev det ett par varv med moppen i ”Golden Lions-rondellen”.

Nästa strand, Sokha beach var betydligt trevligare.

Lite sjögräs på stenarna skulle inte skrämma oss i alla fall. Snorkla kunde man gott prova här.

Eller leta snäckor. Tyvärr fick Simone inget med sig denna gång…

…men var lika glad ändå.

Independence beach var Per-Anders favorit så här långt, med djupt vatten för snorkling bara ett par meter ut.

Här står P-A och poserar.

Simone är bättre på det – tycker P-A.

Finns världens största parasoll på Independence beach i Kambodja?

Hiss rätt ner på stranden från hotellet på kullen. Lyxigt värre.

Dags att tänka på refrängen. Magen kurrar.

Vi är helt eniga om att vi bor på bästa stranden.

Maten, miljön och sällskapet på Sandan Restaurant var tipptopp!

Det känns bra att hjälpa till genom att äta här. En restaurang i samma anda som Friends i Phnom Penh, där man ger gatubarn en restaurangutbildning, och därmed en chans till ett bra liv.