Författare: bringfelt

Nu är vi igång för fullt med dom sista detaljerna inför resan till Nepal, Indien och Maldiverna. Kattvakten är ordnad och visum för Indien är klart så långt det går. Det sista visumet måste vi söka på Maldiverna.

Lördag 1 april

Fullproppade med frukost o svensk kaffe, ja då är vi redo för en shoppingdag i Bangkok. Vi börjar med att gå ner till kanalen och ta båten till Pratunam Pir för att gå en sväng på Pratunam marknaden. Skjortor till Joel o Per-Anders det börjar bra.

Nu båten tillbaks till Central Bridge Pir och en kort promenad till MBK. Vi börjar med att leta upp alla affärer Ten & co och Pena Housse så att jag får lite shopping också. Det slutade lyckligt kan jag säga. Det blev ca 10 st toppar :-). Nu in i själva MBK och där hittar vi lite fler skjortor, parfymer, selfiepinnar, taibyxor. Nu avrundar vi med en sen lunch på Sunrice Taco på MBK. Kl är 15.30 och vi är helt slut. Nu är det dags för kaffepaus på hotellet. Blev bara 45 min. Nu sticker vi till Chatuchak marknaden. Vi åker dit med skytrain. Tyvärr har det mesta stängt. Blev i alla fall några fler sjalar.  Men till vår förvåning ser vi att marknaden har flyttat ut utanför området. Fram på kvällen är det ett riktigt drag där med uppträdanden med sång och massa ungdomar. Funderar på om vi har fått nog och ska till hotellet. men så Kl 20 så åker vi till Central World istället! Springer runt en stund i lite olika affärer. Nu så gör sig verkligen hungern påmind och vi bestämmer oss för att äta där. Nu är vi verkligen helt slut. Central World stänger kl 22 och vi drar hem till hotellet. Vi kan bara konstatera att vi behöver fler dagar i Bangkok. Det är inte mänskligt att göra allt detta på en dag!
Nu är det hemfärd i morgon bitti med Air France. Tack och adjö för den här gången. På återseende säger vi!

Torsdag 31 mars

Vi skulle ju bara ta oss till Bangkok, sådär lätt och fint som det brukar gå när vi är ute och reser. Men inte denna gång. Efter att ha tagit taxi till Danangs flygplats och kommit dit i lagom tid för incheckning, visar det sig att planet som skulle gå 10.55 inte går. JetStar Pacfic hade skjutit på flighten till kl 20 på kvällen! På nätet läste vi att detta är vanligt att dom gör när dom inte har fyllt planet. Kan tilläggas att detta var det enda flyget som vi inte hade kollat upp att det skulle gå i tid, så typiskt! Planet från Saigon till Bangkok kl 15.20 var bara att glömma! Vi bokade nya med Nok Air från Saigon till Bangkok kl 20.45. Dom enda biljetterna till Saigon som fanns kvar hade Vietnam Airlines som gick senare på eftermiddagen. Blev en lång dag på en mycket liten flygplats. Eftersom vi även stod ”stand by” på dom tidigare flygen så kunde vi inte lämna flygplatsen. Vi åt Pho soppa på flygplatsen. Tack o lov har flygplatserna i Asien god mat.

Simone håller humöret uppe, trots väntan.

Ja ja så var vi äntligen framme i Bangkok på Don Muang och ställde oss i kön för att få en taxi. Det gick smidigt och snart trodde vi att vi skulle vara framme på Evergren place hotel i Pratunam. Det visade sig att taxichauffören var påtänd och inte hittade hotellet utan körde förbi. Vi visste vart vi skulle och fick visa vägen! Nu var vi trötta och det slutade med att Pea gick in på 7-eleven och köpte chips o dricka. Det blev vår kvällsmat kl 23.00. Vi ska hinna med en massa saker i morgon. Allt blir ihoptryckt på en dag istället för en o halv. Tack för det JetStar Pacific! Godnatt!

Sista dagarna går fort i Hoi An. Solen tittade fram i går och vi tog moppe till stranden An Bang, – eller, vi skulle ju ha stannat där men moppen bara gick och gick och vi hamnade i Da Nang.

I Da Nang låg vi och brände lite på stranden och tittade in på Lotte Mart, ett stort varuhus med äkta EPA-känsla. Kom ut med en burk att ha kaffe i.

Stranden var inget som vi rekommenderar för bad. Mycket undervattenströmmar. Inte så klart vatten. Nej Da Nang är inget vi kommer tillbaks till.

Senare idag bär det av till Bangkok, via Saigon.

Per-Anders ”pratade” med två fäder som hade sina söner ute på havet. Hur han nu kunde förstå det när dom inte kunde förstå varandra. Kropps- och teckenspråk räcker långt.

Här kommer en liten båt in.

Alla hjälper till.

Vilken stor hatt! En sån båt vill jag ha.

 Vår lunch restaurang

Marknaden i Hoi An.

 Mrs Mihn är inte glad!

Dagens missöde: Nyckeln till moppen hoppade ur tändningslåset (!) på vägen hem. – Detta har aaaaldrig hänt innan! sa Mrs Mihn som hade hyrt ut moppen. – Det har aldrig hänt oss heller, sa Simone.

Igår kom vi till Hoi An och hade redan innan kontaktat Mr Dung, som vi åkt med för fyra år sedan när vi skulle till Danang för att ta tåg till Hue. Firman hade uppenbarligen växt och en av Mr Dungs sex anställda hämtade oss på flygplatsen i Da Nang. Han kunde berätta att Dung nu hade lika många anställda som bilar, sex stycken varav två stora Ford Transit. Chauffören berättade vidare att den fina Cua Dai-stranden inte längre var så fin, utan att folk nu föredrog An Bang. 220 000 dong kostade taxiresan.

Frukosten på Hotel Hai Au gick fort denna gång. Inte mycket att välja på.

Vi hade tänkt cykla runt i Hoi An idag, men vädret fick oss på andra tankar. Bättre med moppen om vi blir tvungna att skynda hemåt. Himlen lovade inte gott på morgonen.

Efter att ha hyrt moppe av en minst sagt driftig granne till hotellet (hon verkade sälja och erbjuda allt mellan himmel och jord till ”very good prices”) och sedan kört fel ett par vändor inne i stan kom vi fram till pagodan Van Duc.

Inte så mycket att titta på mer än blommor – och knotten var många, så vi drog raskt vidare mot byn Tra Que där man odlar grönsaker organiskt. Nedan några bilder från vägen mot Tra Que:

Vi ville nu se stränderna och se om det verkligen var så illa med Cua Dai som vår chaufför låtit ana. Det visade sig vara mycket värre. Mer om det nedan. Först stannade vi emellertid på An Bang och åt lunch. Redan här blev det tydligt att något dopp i havet kunde det inte bli frågan om – om man inte ville riskera livet….

Bedrövelsen var stor när vi sedan kom till Cua Dai och till vår gamla favoritrestaurang Hon Number 9, där vi haft några riktigt fina dagar förra gången i Hoi An. Stranden var totalförstörd. Ingenting fanns kvar. Ett stort område till höger på bilden, där solstolar och bord stått var bortsopat av vågor och erosion. En fruktansvärd syn.

Vi matborden under tak satt ett litet sällskap (stamkunder får man förmoda, eller kanske bara familjen) men i övrigt var stället tomt. En pojke tog vänligt emot oss och en gammal kvinna syntes också till från dem som har stället – men känslan över hela stället var så ödslig att man nästan ville gråta. Vi läste senare i media på nätet om att forskare förklarar förstörelsen med kraftverksbyggen i floder i området. Detta leder till att det inte längre tillförs slam och sand med flodvattnet och då äter havet till sist upp stränderna. Det gjordes försök till en början att stoppa förstörelsen, men det misslyckades. Skadan är oåterkallelig.

Vi gjorde en liten sväng med moppen österut mot ytterligare en del av stranden , men även den  delen var borta. Duggregnet och vinden hade gjort oss ganska frusna. Hem till hotellet för ett bad och lite värme.

Lotta och Bosse har åkt till Bangkok. Vi gör vår sista dag på Phu Quoc och åker längs kusten norrut. Färden går genom små fiskebyar och andra mindre byar. Vi kommer fram till Vung Dau, där vi äter lunch på en strandrestaurang. Vi åker vidare och plötsligt är vägen avstängd pga att en jättestor resort håller på att byggas. Det blir till att åka på stranden en liten bit på stranden. Vi kan bara konstatera att hela Phu Quoc håller på att förändras. Hoppas det blir kvar några orörda stränder. Efter att ha nått nordvästra spetsen på ön (Ganh Dau) beger vi oss österut mot Vem beach. Färden går på en 17 km grusväg mestadels omgiven av djungel. Väl framme visar sig Vem beach vara en fiskeby. Vi drar hemåt för det suger i kaffetarmen. Nu på bättre och större vägar. Vi måste också packa. I morgon bitti ska vi vidare mot Hoi An med mellanlandning i Saigon.

Lotta skickar ett SMS om att det inte är någon idé att försöka få med sig någon flaska av Phu Quocs berömda fisksås. De blev stoppade och fick lämna ifrån sig flaskan som låg i resväskan. Vi tog reda på att det visserligen inte är olagligt att frakta ut såsen, men flygbolagen har tröttnat på stanken som krossade flaskor i bagaget ställer till med!

Efter kvällsmaten kom Simone på att hon ville ha en pärla, så vi tog taxi ner till nattmarknaden. Ett par nya solglasögon för (17 kronor) slank med av bara farten – de behövdes verkligen. Simones gamla hade gått sönder i packningen.