Författare: bringfelt

Den här dagen vill vi hinna med mycket. Så en uber taxi till Qutub Minar började vi med. Det är helt otroligt stort och mäktigt. Vi höll på att hoppa över detta i vårt digra schema. Tur att vi tänkte om. Qutub Minar började att byggas år 1199 och blev klart ca 1220.

Därefter bär det av mot Shoppers Stop med en uber taxi. Det visade sig ligga vid Select Citywalk mall i Mgf metropolitan mall. Där vi var häromdagen. Vi har aldrig sett ett större mall område. I shoppats stop hade Simone siktade in sig på Desigual. Besvikelsen blev stor när det visade sig vara dyrare än i Sverige. Vi åt lunch här och det blev en masala dosa igen. Stressade iväg med en uber taxi till Lotus templet. Vi gick in i tystnaden för en meditation. Templet byggdes av Bahaj rörelsen. Alla ska vara välkomna oavsett religion därför ingen utsmyckning med några relgiösa symboler.

Sen letade vi upp metron för att åka till Janpath marknaden och den tibetanska marknaden. Vi åkte åt fel håll i hastigheten med metron och fick snabbt hoppa av och byta vid nästa station.

Marknaderna verkade flyta ihop med varandra. Där sprakade det verkligen av färger i tyger, paraplyer, kläder, bonader, mattor mm

Letade oss ner i metron igen för att åka till Hauz Khas village. När vi kommer fram till den stationen visade det sig att det var för mycket folk där och det skulle ta en evighet att komma fram så vi åkte tillbaka en station till Green Park. Därifrån åkte vi med en motorcykelrick-shaw till Hauz Khas village som visade sig att vara en oas mitt i Delhi. Vi blev visade ner till sjön och gick runt lite.
Sen slog vi på stort och gick på en riktig restaurang/nattklubb: The Roost. Där någon drink eller kanske två och en fantastisk måltid. Kocken kom ut och pratade med oss för jag ville utesluta vissa ingredienser. En mycket trevlig kock som visade sig komma från Nepal. Hans familj var kvar där och han hoppades att familjen skulle få komma till Indien. Han blev glad när vi sa att vi tyckte om Nepal.
När set var dags för hemgång beställde. I den vanliga uber taxin men den hittade oss inte i vimlet. Chauffören ringde oss men bara skrek och gapade i telefonen när vi försökte reda ut vad so. Hade hänt och var vi stod någonstans. Vi antog att han hade råkat ut för en olycka eller något då vi såg blåljus längre bort. Vi beställde en ny taxi och kom nöjda och mätta tillbaks till Grace home men inte mättare än att vi tog varsin liten chipspåse med en himmelsk god salsa som dipp. Salsan hade vi köpt på Anoki.

Vi hade tänkt att komma ut och utforska Delhi tidigt. Men vi planerade och bloggade och kom iväg först till lunch. Så vi drog till Connaught Place med Metron för att leta efter ”den bästa Masala Dosa i stada”. Så hade i alla fall någon på nätet beskrivit det som serverades på Sagar Ratna.

Dessförinnan hade vi irrat runt en del för att hitta restaurangen. När vi väl hittade den visade det sig att den var en del av en indisk snabbmatskedja. Inte konstigt att Google mapp kom med förslag från helt andra delar av stan också. Som om det inte är knepigt nog att hitta! -Nåja, gott var det i alla fall. De kunde sin Dosa!

Sen gick vi under jorden en stund. Under marken på Connaught Place finns en basar med gångar i regelbundna cirkelmönster. Här finns allt.

Upp igen och sedan ner i Metron och vidare två stationer till Chawri Basar. Målet var moskén Jama Masjid, med de höga minareterna och utsikt över Delhi. Vi börjar med att promenera. Oväsendet från tutande tuktuks och andra fordon i fredagsrusningen är öronbedövande. Detta, tillsammans med trängseln gör att vi till sist ber om skjuts. Första gången någon av oss åker cykel-rickshaw. Det hade gått fortare att gå i den trängsel som rådde. Men föraren tjänade ju en slant. Usch. Jag (PA) kände mig förfärligt tung.

Simone fick knyta på sig ett långt tygskynke och Pea för benen. En mycket stor utomhus moské där Imamen står under taket vid bön. Pea klättrade upp i den höga minareten. Lite roligt att vakten ville ha betalt för att man skulle ta kort men Pea pratade sig ur det. 

Sen går vi mot metron och tittar samtidigt på gatulivet. Köpte en skjorta till Pea största storleken men som visade sig på hotellet vara för liten. Dom är allt små i Indien ?.  Så vi gav den till mannen som är allt i allo på hotellet. En för övrigt mycket trevlig man. Hoppade av metron vid vishall station och tog en uber taxi därifrån till Vishall supermarket. Vi fick köpt lite och sen var vi så hungriga att en uber taxi tillbaka satt fint. Vi hoppade av i Saket och tog med hämtmat. Det blev masala dosa. Sen har vi max fem minuter att gå men det visade sig bli minst tjugo minuter för att vi hittade inte hem i mörkret.. konstigt att allt blir så mycket annorlunda då ?. 

Idag fick vi gå upp riktigt tidigt för tåget till Agra går kl 8.10 och tågstationen ligger en halvtimme bort från Grace Home. Vi bokade med Gatuman Express igår och som skall vara det bästa tåget. Tåget går från Nizamuddin station och vi bokade med uber taxi och skulle kosta oss 225 INR.

När vi skulle smyga oss ut till taxin i morse så märkte vi att ytterdörren var låst!!! Pea knackade på fel dörr. Vi blev lite stressade för Uber-taxi väntar endast 5 min utanför innan de åker. Pea knackade på en australiensk gäst Maddie istället för husan Sheila. Nåväl när Sheila kom och öppnade dörren åt oss så väntade taxin på oss. Puh!  Tack och lov nu missar vi inte tåget till Agra.

Tågresan var över förväntan efter alla historier som vi hört om tåg i Indien och det var i tid. Det ingick frukost på tåget.
När vi kom ut från stationen i Agra så stod det en hel arme av ”hungriga” taxichaufförer som bevakades av militärpolisen. De fick inte komma för nära stationen utan att hålla sig bakom staketet. Det var några chaufförer som vågade att gå förbi staketet och de sparkades tillbaks. Ordningen återställdes snabbt!

Vi kom överens med en taxichaufför om pris och han körde oss till Taj Mahal. Chauffören ville vänta på oss men det ville inte vi  Först gick vi till kön för att inträdesbiljett och sen för att lämna in väskan. Därefter toaletten. Usch är väl det bästa ordet för toaletterna i Indien! Taj Mahal är verkligen så pampigt som det ser ut.  Det lät byggas av en härskare till sin hustru som tragiskt nog dog när hon födde deras 13 barn. De ligger begravda jämte varandra inne i Taj Mahal.

Vi spenderade någon timma och sen gick vi till Red Fort. Vi orkade helt enkelt inte med tuk tuk just då. När vi går och går vet vi inte om det är rätt beslut!  ca 3 km gick vi.
Red fort var pampigt på sitt sätt. Därifrån såg vi Taj Mahal i all sin prakt. Svårt att verkligen förklara hur stort det är. Båda är byggda på 1600-talet.
Nu är vi verkligen hungriga. Simone kom på den ljusa idén att leta tips på restauranger via tripavisor istället för att taxichauffören skulle köra oss till ”sin kusin”. På det viset hittade vi till Bamboo Café. Den unge ägaren Danyal drev stället med mor och morbror. Han hade öppnat i december 2016 och höll medvetet låga priser, bra råvaror och service. Han läste samtidigt på universtietet. Mycket god mat och service. Danyal blev överförtjust över att vi hade hittat Bamboo café genom Tripavisor och detsamma gällde oss.

 

Vår taxichaufför som väntade ville köra oss till hantverksbutiker men det ville vi absolut inte. Nu var vi trötta. På appen visade det 18000 steg!! Chauffören körde oss raka vägen till tågstationen. Vi letade upp väntsal för andra klassens tågresenärer eftersom det inte fanns någon för första klass!!! Konstigt!. Vi är de enda europerna. Nöjda, mätta och trötta åker vi tillbaka till Delhi. Väl framme i city tar vi en uber taxi till Grace home och säger godnatt fast klockan bara är 21.

 

Redan hemma i Sverighe hade vi försökt få tag på biljetter till tåget ”Gatimaan Express” till Agra och Taj Mahal. Detta snabbtåg blir snabbt fullbokat. Det visade sig dock väldigt omständigt, och det verkar bero på rent godtycke om man ska lyckas. Indisk byråkrati. Vi frukost idag fick vi tips av Maddie, en australiensisk gäst, om var vi kunde köpa biljetter.

Nu var det dags att prova Delhis Metro (vi ser alltid till att bo nära en tunnelbanestation i stora städer)! Det gick hur smidigt som helst att ta oss till Delhi Central Station och ett speciellt biljettkontor där. Tur att passen kom med. Utan pass – ingen biljett!

Färdiga med detta tog vi oss till Saronji Nagar Market (via I.N.A. metrostation, och sedan Motor-Riksha, en liten tuk-tuk). Chauffören var ung och…tja, entusiastisk, och körde fort och vårdslöst, vilket gjorde P-A förgrymmad. Framme med livet i behåll fick P-A tag på en ny skjorta för 350 INR (40 kr), medan Simone blev lottlös. Inget fanns som föll i smaken. Efter det var vi i behov av svenskt kaffe. Ny motor-riksha till Metron och hem till vårt B&B.

Styrkta av kaffet beställde vi en Uber-taxi till Select Citywalk, ett jättelikt shopping mall i närheten. Äntligen lite shopping för Simone! Vi åt middag, Kashmerisk, på en terrass där. Trötta och nöjda tog vi en ny Uber hem till Grace Home.
I morgon bär det av till Agra och Taj Mahal.

Vår favorittaxichaufför från hotellet tog 500 rupier för att köra oss till flyget idag. Vi tyckte det lät tidigt att åka hela tre timmar innan flygavgången,  så vi tror att han hade en körning till inplanerad.

Nepals största flygplats är lite gullig med sina 5 (!) gater. Där trängs många passagerare från olika delar av världen. Vid första säkerhetskontrollen delas män och kvinnor upp i olika köer med tanke obligatorisk kroppsvisitation. Det som oskcå är lite speciellt är att det är en extra säkerhetskontroll. Allt handbagage gås igenom igen utanför flygplanet, precis innan man går ombord. Även en extra kroppsvisitation görs. Men, men ”Better safe than sorry”.

Planet lyfte i tid och en dryg timme senare var vi i Delhi och där flöt allt mycket smidigt. Det enda som tog onödigt lång tid var att få ut lite kontanter i INR (indiska rupier). Måhända en efterdyning till kaoset kring utbytet av sedlar i landet.

En prepaid taxi bokades. Taxichauffören kände mycket väl till var området (Saket) låg, men fick stora svårigheter att hitta till adressen. Han fick fråga om vägen flera gånger och ringa till vårt B&B, men till slut kom vi fram. Vi kan nog konstatera att det är lite svårare att köra taxi i 10-miljonersstaden Delhi än i Borås.

När vi kom in på Grace Home möttes vi av en urgammal matrona sittande i en länstol, och som på mycket god engelska ursäktade sig för att hon brutit benet och inte kunde resa sig. Hon bor på bottenvåningen, har tjänstefolk och styr stället med fast hand. Vi kände oss väl mottagna.

Efter att ha packat upp och installerat oss var det ingen större idé att ta oss ut i Delhi. Klockan var rätt mycket, och hungriga var vi. Mrs Pritam hade rekommenderat oss att försöka hitta något matställe runt biografen PVR i närheten. Sagt och gjort. Sedan tog vi tidig kväll.

Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Efter frukost gick vi in på hotellchefens kontor. Han satt bakom sitt skrivbord och småpratade med en amerikan, som visade sig heta Ron och vara en veteran i Nepal. Han hade bott och arbetat här redan på 60-talet. Ron berättade att idag började det Tibetanska nyårsfirandet (tre dagar, följda av ytterligare tolv !?). Han  tipsade oss om att åka till det stora Buddistiska templet Baudha Stupa dit tusentals tibetaner skulle komma idag.

Baudha Stupa skadades svårt i jordbävningen 2015, men har renoverats för många miljoner. Det ryktas att en rik kinesisk affärsman ligger bakom renoveringen, mot en liten gentjänst: att få begravas i templet. Ron skickade med oss munskydd/ansiktsmasker (såna där vi sett att asiater ofta går omkring med) eftersom det är en ”dirty month” med mycket damm.

Templet var verkligen en upplevelse, men bäst av allt var alla tibetaner med deras fantastiska dräkter och smycken.

Lunchen intogs på Road House Cafe med utsikt över templet, folkvimlet och firandet.

Mätta och nöjda började vi gå runt templet (man ska gå fem varv). Vi nöjde oss med ett.

Munskydden vi fått  kom väl till pass på hemvägen. Trafiken var tjock och det yrde av damm och smuts. Vi stannade till vid en klädaffär och ännu ett Bhadbhatini-varuhus  och äntligen fick Simone tag på en vacker Pashminsjal.

Vi ställde oss på gatan och vinkade på taxi, när en kanadensare dök upp och föreslog samåkning. Vi skulle nästan till samma ställe i Thamel. Han arbetade som lärare i landet.

Som vanligt intog vi eftermiddagskaffe på hotellrummet.

Kanadensaren hade tipsat oss om en vegetarisk restaurang, OR2K, dit vi gick för att äta middag. Vi höjde medelåldern därinne avsevärt när vi kom, men sjönk ner på ett par kuddar bland levande ljus och jazzmusik. Maten var helt ok och internetuppkopplingen bättre än på hotellet.

Hemma igen på rummet hörde vi plötsligt en mycket högljudd blåsorkester utanför. Det lät som en hel karneval!? På med skorna och ut. Plötsligt var vi mitt i ett Nepalesiskt bröllopståg.

Dags att packa och dra vidare till New Delhi och värmen i morgon. Ikväll får vi nöja oss med ett värmande bad. Tack och lov att det finns varmvatten , även om det tar fem minuter innan det kommer.

Mer bilder kommer senare.

Då var det dags för en bergstopp. Vi hyr taxi från hotellet och ger oss iväg. Vi passerar Monkey temple och ser att det är just mycket apor. Vi har sagt åt vår chaufför att köra lugnt och det gör han. Chauffören skrattade och tyckte vi var konstiga som ville ha på oss bilbältet. Lite trixit att få fram och ställa in det. De flesta taxibilarna är Suzuki Alto dvs modell mindre. 
Myndigheterna river hus som ligger utmed vägen mot Indien. Vägen ska breddas och vi förstår att det har varit/är oroligheter eftersom militär med automatvapen och polis med kravallsköldar står utmed vägrenen. 

Väl framme -nu ska vi åka upp. Vi har sällskap av hundratals lediga Kathmandubor som ska besöka templet på bergets topp. 
Det suger i magen på Simone som inte gillar höjder men pinan är kort. Tar bara 8 minuter till toppen!!  

Simone kom i samtal men en universitetsstudentska på toppen som ville prata lite engelska.  Hon studerar hållbar utveckling, miljö och ekonomi. Vi fick reda på att dom redan i grundskolan lär sig engelska. 

På vägen ner gör vi sällskap med en barnfamilj. Barnen var tre och sju år. Vi hör att den stora flickan pratar engelska med sina föräldrar och Pea frågar henne varför hon gör det. Hon svara att hon tycker om engelska. Pappan berättar att han lär barnen det. Per-Anders som har lite svårt att släppa sitt arbete skulle genast ta reda på vad hon kunde. Hon var riktigt duktig. 

Efter lite kaffe på hotellrummet drar vi till Ason marknad. 

Vi går, går, går och går vilse såklart men helt plötsligt är vi på Durbar Square med det gamla kungapalatset. En del byggnader som är från 1700-1800-talet skadades i jordbävningarna 1935 och 2015. 

​​

Nu ska vi bara hitta hem. Lättare sagt än gjort. Vi går som vi tror är rätt men ser att vi är dom enda turisterna och mörkret börjar falla i dom trånga fränderna. Lite scarry men vi går fort för att hitta något riktmärke. Vi kommer fram till floden och inser att vi har gått lite fel. Vi frågar oss fram och människorna är mycket hjälpsamma. Vi hittar till sist Utse Restaurang men jag kan lova att vi har tagit rekord i antal promenerade kilometer ?. 

Vi tog taxi till shoppingcentret Bhatbhateni. Där gick vi runt en stund och tittade på allt mellan himmel  och jord. Köpte i alla fall en snygg klänning. Bestämde oss sedan för att gå hem. Vi gick förbi palatset där en av prinsarna mördade sin far (kungen) och stora delar av sin familj 2001. Vi gick inte in utan tyckte det var dags för lunch och ville inte förstöra aptiten. Lunchen intogs på Royal Fast Food –  ett riktigt sunkigt ställe tyvärr.

På vår promenad mot hotellet slinker vi in på ett Spa och får Ayurvedamassage. Skönt att bli lite ompysslad efter allt gående. Men att kalla stället för ”Spa” visar sig vara en grov överdrift. För att kunna njuta av en massage bör ju blåsan vara tom. Toaletten vill vi helst glömma att vi sett. Vi får i alla fall nya krafter för att fortsätta hemåt för eftermiddagskaffe.

Middagen intog vi på ett ny restaurang: Rosemary’s Kitchen, ett mysigt ställe med delvis öppen innergård, men där vi satt under tak. Happy Hour för Simone som tog sig en Screwdriver, eller hur många var det nu…? Hursomhelst, vi delade på lite smarrig kyckling med stekt potatis och en linssoppa och tog oss sedan hemåt i mörkret.

Bilder kommer senare.

Det är på håret om vi kommer att hinna med vårt plan till Kathmandu. Vi nästan ångrar oss för denna chansning, men men. Ja planet landar i tid i alla fall i Delhi så chansen finns i alla fall. Vi skyndar av planet och hoppas att väskorna kommer först. Men det tar en evig tid att få väskorna. När vi äntligen får väskorna så måste vi ut genom tullen för att sedan  rusa in igen genom säkerhetskontrollen och tro det eller ej men dom fattar inte hur bråttom vi har. Jag, Simone, blir halvt hysterisk men det hjälper inte. Allt tar otroligt långt tid med incheckning av väskor o passkontrollen tycker att det är konstigt att vi ska lämna landet direkt. Men jag ler och säger att vi kommer tillbaka snart ?. Tankarna snurrar på hur jag ska förklara för försäkringsbolaget hur vi kunde välja något så här dålig alternativ resrutt, om vi missar planet till Kathmandu. Det hela slutar lyckligt vi hinner. Spännande är det att resa på egen hand!

När vi landar i Kathmandu så har vi förberett oss med utskrivna elektroniska visum och vi kan bara gå förbi hela kön. Äntligen flyter det på….

Skönt efter denna långa resan att vi har taxi transfer beställd till hotellet. Nu ska vi bara leta upp vem det är som håller upp vår namnskylt.
Gatan utanför vårt hotell.
Bossen på International Guest House möter i hotellet. Och vill försäkra sig om att allt är till belåtenhet. Och det tror vi att det är. Vi kommer upp till rummet och det är iskallt. Vi har fått en mycket liten värmefläkt.

Vi kan ändå inte annat än att låta bli att tycka det är lite charmigt. Vi sätter på fläkten och dricker kaffe. Sen går vi ut för att värma oss, äta lunch och bekanta oss med området Thamel.

 

Mätta och trötta är vi men vill ändå ut på lite äventyr. Ja just det – trötta är bara förnamnet, vi har ju dygnat. Per-Anders tycker att vi är lite för gamla för det här.

Sagt och gjort. Vi grabbar en karta och ger oss ut. Vi inser snart att vi är utanför turiststråken, men vi knatar på och upplever Kathmandu. Vi får reda på att Nepalerna firar guden Shivas afton, så många är lediga och ute på gatorna.

Till slut är vi hungriga och vi hittar Utse Restaurang.

Mycket trötta men nöjda så går vi hemåt. Lite trixit att hitta hotellet. Vi säger godnatt kl 19.00 och kryper in under dubbla täcken och med tröjorna på!

…att checka in två gånger inom loppet av någon timma…Och att bli stoppad för knarkkontroll båda gångerna. .? 

Kanske ökar oddsen med en sån gammal grön tröja?

Kort väntan på att få borda planet. En okänd medresenär tycks värms upp för Indien med lite Yoga i bakgrunden.