Författare: bringfelt

Vi går ner till stranden på morgonen som vanligt. Äter lunch där och när kaffetarmen suger så blir det drar vi åter till hotellet. Vi bestämmer oss för att försöka få tag på lite soyamjölk. Vi har fått tips från hotellet om att vi ska gå mot Margao ca 1,5 km.

Vi får inte tag på soyamjölk men lite annat smått och gott blir det. På hemvägen börjar det mörkna och rätt som det var så trampar Pea i en komocka!  Precis utanför en affär där vi ska in och köpa ett par badbyxor. Pea får lite vatten att skölja bort det värsta med.

Frid och fröjd tror vi och går och sätter oss på en fin restaurang. Plötsligt börjar det att lukta misstänkt mycket koskit i halva restaurangen men Pea tror inte att det beror på honom. Men när ryssarna vid grannbordet reser sig och går utan att ha beställt så trillar myntet ner och Pea går in på toaletten och fixar till sig ordentligt. Riktigt roligt i alla fall.

Lukten försvann i restaurangen men ryssarna kom inte tillbaka.

Vi kan nog inte riktigt beskriva  lukten av kamfer, men den är genomträngande och luktar verkligen starkt av kemikalie.  Så luktar det på rummet på fina Star Beach resort. Vi blir inte gladare av att det ingår frukost. Frukosten som ingår var skrattretande. Vi fick välja en sak var från menyn tex ”två stekta ägg”. Övrigt fick man betala för. Till att dricka kunde vi bara välja mellan kaffe och te. Ingen juice. Skönt att packa och flytta 300 meter till Skylark!

Vid tog en taxi eftersom det var mycket varmt. Vi prutade 50% och betalande 50 INR. Vi fick samtidigt chaufförens visitkort, om vi behövde taxi till flyget. De måste ju vara om sig och kring sig i alla lägen. Vi kommer fram till Skylark resort och det är ljuvligt fint.

Vi packar upp och drar ner till stranden. Vi går till vänster och lägger oss på Papillon och solar, badar och lyssnar på ljudbok.

Det fläktar skönt i hettan nere vid havet. Äter lunch och går efter ett tag till hotellet eftersom det drar i Simones kaffetarm. När vi går upp genom Colva så är det fruktansvärt varmt. Vädret har verkligen ändrat sig dom sista dagarna och när havsvindarna inte når oss så blir det riktigt svettigt. Ett dopp i poolen och en dusch sitter riktigt fint före kaffet.

Tar några timmar att blogga ikapp oss. Vi bestämmer oss för att gå och handla lite mat vid 17-tiden när det har svalnat av lite. Hittar till slut en liten affär som man kan gå in i. Alla andra vi har sett är som små kiosker. Vi köper även en adapter för 55 INR till vår vattenkokare. Helt plötsligt är det andra vägguttag!

Vi går och äter på restaurang Goodman i mörkret. Vi träffar på paret från England som rekommenderade Skylark resort till oss och snackar lite med dem. Vi beställer och börjar äta. Simone har som vanligt beställt kyckling, denna gången med en pestoliknande massa på med kryddor. Det smakar helt ljuvligt ända tills Simone upptäcker att kycklingen är till mer än hälften rå! Miljoner tankar går genom huvudet när jag inser att sista tuggan var just rå! Skickar ut maten och in kommer nytt. Tänker att jag lika gärna kan äta och dricka mig mätt om jag nu ska spy. Colar ner mig med en drink menas det är livemusik med gamla godingar. Han som sjunger kommer från Canada. Säger till Pea att vid minsta symtom så drar vi till doktorn och säger salmonella. Chefen på restaurangen ber så mycket om ursäkt. Vet inte om det kommer att hjälpa men tar dubbla probiotika med goda bakterier innan läggdags. Nu håller vi tummarna. Godnatt.

Ägaren på Alba rooms ordnade en taxi chaufför som körde oss lugnt och säkert till vårt nya boende i Colva.

Vi fick köra runt och leta länge innan vi hittade det. Nu började problemen. Chauffören försökte ringa till boendet men numret visade sig inte stämma. Väl framme var ägarinnan mycket nedlåtande mot taxichauffören när han vänligt påtalade att numret inte stämde och att det saknades skyltning fram till boendet. Våra varningsklockor började att ringa. Aakriti’s visade sig vara ett enda stort skämt. Inget stämde med Agodas beskrivning av Aakriti’s bed & breakfast. Vi såg direkt att det inte fanns någon AC men droppen kom när det varken fanns handtag eller lås i vår dörr när vi påtalade detta menade hon på,att vi inte behövde någon AC utan kunde sova med öppet fönster. Hm vi var inte så positiva med det med tanke på att det i te fanns något myggnät samt mycket träd utanför. För att inte tala om hur varmt det var. Låset behövdes inte för ingen kom förbi henne enligt ägarinnan. Vi lämnade våra grejer där eftersom vi inte hade kvar taxin. Vi hade en lång svettig promenad ner till stranden men nu behövde vi lunch och lite andhämtning från den här upplevelsen.

Vi kunde fortfarande inte tro att det var sant det som just hänt. Här ska vi i alla fall inte bo! Vi äter och går och letar efter ett nytt boende. Vi gick till några ställen men fick inget napp. Vi bokade till slut på Star Beach Resort trots kamferlukt. Pea åkte tillbaks och hämtade vårt bagage. Det här hade gjort att vi inte fick någon bra feeling för Colva. Vi t o m funderade på att boka till Maldiverna omgående. Bestämde oss för att inte ta något beslut på fastande mage. Vi gick ut och åt på en engelsk typ pub och frågade några engelsmän om dom visste något bra boende. Det visste dom! Fick tips om Skylark resort bara 100 meter bort. Vi gick dit direkt efter maten och tittade på ett rum. Det luktade inte kamfer. Det var ett rent och snyggt boende med rum runt en pool.   Helt plötsligt visade sig Colva vara riktigt fint. Vi bokade rum för åtta nätter, med start dagen därpå. Lite dyrare än vi tänkt oss, men det var vi värda. Godnatt säger vi till den här jobbiga dagen.

Idag ska vi äntligen till Galibaga beach (turtle beach). Vi tog som vanligt en tuk tuk efter att Simone har prutat ordentligt. Simone t o m tog till att vi går till en taxi kompis längre bort men då fick vi till det priset som vi ville. Från 700 INR till 400 INR. Bra jobbat. Resan var mycket längre än vi trodde. Vi som har bestämt oss för att gå tillbaka längs stranden!

Väl framme på Galibaga beach bredde sig en helt underbar och öde strand ut sig framför oss. Vi går bort till ena änden och fotar och badar i flodmynningen. En badvakt sitter i skuggan och håller koll på oss. Efter en stund så börjar vi vår långa vandring traskandes hemåt.

Vårt sikte var inställt på att återse och äta lunch på vårt kära OM Shanti på Patnem beach för deras fantastiskt goda och stora portioner mat vi tycker att det är den godaste fried rice vi har ätit!  Vi fick ta på oss sarongerna efter ett tag för att inte bränna oss. Vi gick och vi gick  det första hindret var klipporna mellan Galibaga och Talpona beach. Vid  gott mod fortfarande nådde vi slutet av Talpona beach. Då hade vi gått i 1.20. Nu ska vi igenom byn och över floden med kanot. Gick bra trots väldigt ”happy” Holy-firande i byn.

Väl på Patnem beach så inser vi när vi går att det är högvatten fortfarande. Vi går bort till klipporna som delar stranden för att hoppas att vi ska kunna passera. Nu började vi starkt ångra oss men bestämmer oss för att göra ett försök. Halvvägs inser vi att det är djupt och strömt och att vågorna slår mot oss och klipporna lite för hårt. Vi var på väg att ge upp men insåg att vi har kommit halvvägs och att det var lika jobbigt att ta sig bakåt som framåt  så vi fortsatte.

Puh! Vi rundade klipporna utan skador men såg att vi måste klättra på dom hala och vassa klipporna för att nå stranden men vi slapp i alla fall vågorna slå mot oss  Vi såg en indier som hjälpte oss med bästa vägen över klipporna – tack och lov för det, för vägen var inte lätt. Det var både klippavsatser och trånga passager och Simone vägrade att ta på sandalerna för hon var rädd att halka. Hon var rädd om sin arm som skadades på förra resan. Äntligen kom vi upp stranden och såg slutmålet. Vi var mycket glada för det  nu får det vara nog med strapatser!

På Om Shanti blev dom glada över att se oss och glädjen var ömsesidig.

Vi hade bestämt oss för att gå hela vägen hem till Alba Rom men efter lunchen när vi var vrål mätta så tog vi en tuk tuk sista biten.

Simone hade pratat om att äta masala dosa ända sen Delhi så nu bestämde vi oss för att det fick bli lite hämtmat på kvällen. Senare på kvällen fortsatte vi att fira Happy Holy på baren.

 

Vi börjar dagen med att koka ägg i vår vattenkokare och inta frukost och kaffe på vår altan. Vi går sedan dom få stegen till stranden och slappar med bad, talbok i solstolarna. Vi åt även lunch här på den lilla franska restaurangen på stranden.

Väl hemma på Alba room med kaffet på altanen så kommer Simone på att hon vill börja fira happy HOLI med champagne. Sagt och gjort Pea gick till närmsta spritbutik men dom hade inte champagne utan han fick gå lite högre upp på gatan. Pea öppnar och korken skjuts iväg. Champagneglas fanns det inga så ett vanlig dricksglas får duga och det var en mycket god champagne. Nu är det så att Simone inte kan dricka upp allt på en gång så resterande får sparas i en petflaska ?.

Vi gick sedan ner på stranden och tittade på firandet.  Många indier firar med att dricka och bada. Badvakterna får mycket att göra.

Middagen senare på kvällen intogs på beachen efter vår sedvanliga titt på solnedgången. Och firandet fortsatte.

Vi tog en tuk tuk till Agonda beach. Lång stor och bred strand så den känns nästan folktom. Vi solade, lyssnade på talbok, badade och åt lunch.

Det är dagmarknad i Chaudi som vi ville passa på och se när vi ändå behövde ta ut pengar. Enda ATM som är nära Palolem.

Köpte säkerhetsnålar till Simones kjol då den blivit lite stor i midjan. Passade på att köpa lite mer soyamjölk till kaffet.  Tuk tuk tillbaka till Palolem 2 km för en kostnad av 100 INR =13.70kr. Åt middag på German bakery på kvällen.

Nu har vi bott två nätter på grannstranden Palolem, eller rättare sagt på Alba rooms som är ett välbyggt och välskött guesthouse med fem rum.

Flytten var bökigare än vi tänkt oss. Väl utcheckade från Om Shanti på Patnem visande det sig stört omöjligt att få tag i transport. Alla tuk-tukförare var som bortblåsta. Bara ett tiotal av deras små gula trehjulingar stod kvar, övergivna på gatan. Förklaringen tycks ha med ”Holy” att göra, en högtid som firas i flera dagar och där man bl a  kastar färg på varandra. Till sist fick jag (PA) tag på en förare som knödde in  mig och våra resväskor för transport till Palolem där jag fick låsa in dem på vårt nya rum. Sedan åkte vi tillbaka till Patnem och hämtade Simone och vårt handbagage.

Idag lördag var vi ute och åt på German Bakery med gamla bekanta  till Simone,  Göran och Lea och som varit i Palolem många gånger. Vi fick sedan en guidad visning på lite småstigar och genvägar i Palolem.

 

Dagarna går utan att vi behöver göra så mycket vi promenerar och ser på när fiskarna fiskar. Vi njuter fortfarande av det lugna livet efter Kathmandu och Delhis hetsiga tempo.

I natt vaknade vi med dunder och brak av att en sambaorkeater (här i Indien???) höll konsert utanför vår dörr. I alla fall lät det så. Trötta som vi var drog vi täcket över huvudet. Det övades på kvällen när det var svalt för vårfestivalen som är den 13 mars.

I morgon byter vi strand och flyttar hela 1 km till Palolem beach ?.

Nu äntligen får vi slå oss ner i en solstol och bada i havet. Livet är bra underbart. Beachen är ca 2,5 km lång.

Vi har mycket god mat och jätteportioner på vårt lilla hotell. Vi äter både lunch och middag här och njuter av att inte behöva göra något mer än bara lyssna på talbok, lösa sudoku, njuta av stillheten och lyssna på vågorna.

 

 

Vid frukosten berättar Mrs Pritam om sin uppväxt i nuvarande Pakistan. Hennes pappa var den enda bland bröderna som överlevde oroligheterna 1947 och som ledde till en delning mellan Pakistan och Indien. 

Mannen och kvinnan som är lite allt i allo på Grace home och som kommer från fattiga förhållanden fick våra Metrokort och 600 rupier. De blev mycket glada och tog kort på oss när de vinkade av oss.

Uber taxin tog väskorna på taket och chauffören tutade som en galning hela vägen till flygplatsen trots att det inte var mycket trafik.

Sex stycken hela kontroller innan vi kom på planet. Det är nog rekord för oss. Ingen kom in på flygplatsen utan biljetter. Mannen framför oss försökte men blev avvisad. Airasia tar oss till Goa.
Vi tar en pre-paid taxi till Patnem beach. Pris 1920 rupier. Vi ser till vår glädje att vi bor på stranden.

Efter middag och drink till Simone är det dags att säga godnatt.