Författare: bringfelt

Nu sitter vi här på den finaste flygplatsen som vi har sett. Toppmoderna terminal två. Planet lyfter 02.40. Hejdå Indien. 

Vi börjar dagen med en mycket god frukost på Hotel Suba Palace. Allt toppen där, utom en skumgummimadrass (!) som såklart blir fuktig när man sover, och en läckande AC. Efter att Per-Anders varit ute och letat soyamjölk är vi redo att ge oss ut.

Det är några saker som är ett måste bl a ska vi köpa en salsa på affären Fabindia. Först tittar vi på Gateway India och fotar lite. Vi går sedan förvi det ståtliga Taj Mahalhotellet.

Sedan går vi till Causeway street för att börja med lite shopping. Det blir lite olika saker som armband och mer armband. Halsband till Fatima, tyger, skjortor mm. Vi går vidare och tittar på Fashion street. Nu låter detta väldigt enkelt, som om att det bara är att gå, men det är det inte. Det är varmt, svettigt och otroliga avstånd men alternativet med att sitta i en taxi i köer och samtidigt inte få uppleva Bombay var inget för oss. Det går åt flera liter vatten under ett par timmar.

Efter det så köper vi salsan och tar en taxi tillbaks till hotellet för att lämna av alla våra saker som vi har köpt. Iväg och tar en lunch på krogen. Efter det blir det hotellrummet för lite välförtjänt vila och kaffe. Vi ger oss ut igen efter någon timma för att titta en stund till på Bombay.

Vi äter middag och går till hotellet för att duscha av all svett! Kaffe och packning. Vi ringer en ubertaxi för att ta oss till flygplatsen inatt och vidare hemåt.

Vi äter frukost på det hemtrevliga lilla Laika Boutique Stays Hotel. 

Vi får tyvärr inte behålla rummet så vi ställer vårt bagage i den kombinerade matsalen/receptionen och åker iväg med en Ubertaxi för att försöka hinna med staden under dagen. Vi börjar med att leta lite smycken på Tibet mall, men dess smyckeaffär hade inte öppnat än. Vi tar en ny uber-taxi och åker iväg till Commercial street där den bästa shoppingen ska finnas. Vi äter den dyraste lunchen på hela resan på Mc Donalds.

Vi shoppar loss lite på någon sjal och några skjortor. Plötsligt hör vi någon ropar Hello, hello och där mitt bland åtta miljoner människor står Laika själv som vi sa hej till på hotellet ett par timmar tidigare. Vi kan inte annat än att skratta och tycka att det är bra konstigt att stöta ihop med någon man känner igen här.

Plötsligt har tiden runnit iväg och Simone vill verkligen hinna tillbaka till Tibet mall för att köpa ett smycke. Nu blir det stressigt. Iväg med en taxi och vi springer in i affären och hittar ringen och ut igen och vänta på ny taxi.

Vi stressar in på Laika och ber om kaffe. In på toaletten och tvätta av sig lite. Vi ringer taxi och far iväg till flygplatsen.

Chauffören ville ha mycket mer betalt än vad som står avtalat i appen men vi ger oss inte men vi betalar fem kronor mer. Nu flyger vi till Bombay.

Vi kommer fram till Bombay vid 22-tiden. Iväg med en ny uber taxi till hotell Suba Palace mitt i Colaba den hippaste stadsdelen.

Vi är framme vid 23-tiden och vi ställer in bagaget och ger oss ut för att känna på nattlivet. Vi hamnar på en typ engelsk krog och äter en enkel middag.

Simone beställer en liten flaska vin. Nöjda och mätta sitter vi kvar tills det stänger.

Vi har bokat speedboat till Male eftersom färjan går så tidigt på morgonen.
Speedbåten tar bara 20 min och när vi kommer fram till Malé så byter vi till färjan som går till Hulhumale och den stannar precis vid ingången till flygplatsen.

Efter en mellanlandning på Sri Lanka landar vi i Bengaluru, tar en Uber till Laika Boutique Stays Hotel. Vi möts av en mycket försynt nattportier, en liten ung man från Bangladesh, som hjälper oss komma tillrätta. Vi slocknar omedelbart.

Vi sitter vid frukost och pratar med Ismail och Rashid. Dom berättar om planerna för ön. Det ska byggas någon form av restaurang/fik vid stranden med toalett och dusch. Där alla guesthouse kommer att vara delaktiga. Problemet med sopor och avloppsvatten ska man också ta itu med. Det är bättre nu än för några år sedan men det behöver förbättras ytterligare. Alla beslut tas av ett ö-råd. Den här ön har sin egen ström och det är dom ensamma om i den här atollen. Det är dom väldigt stolta över. Ismail pratar också om att han ska erbjuda paketpris inklusive utflykter mm. Vi kommer att hålla oss uppdaterade på fb.

Idag är det sista dagen här och vi utnyttjar stranden, vattnet och solen så långt vi bara orkar. Det är mycket varmt idag. Stundtals alldeles för varmt. Moln tornar upp sig mot eftermiddagen och lite regn tycks på väg. Vattnet svalkar inte vid stranden utan vi måste längre ut för att det inte ska kännas som vi badar i ett badkar.

Känns konstigt att vi ska lämna ön i morgon. Vi har bokat speedboat till Malé eftersom färjan går så tidigt på morgonen.

Den här dagen är vi bara på stranden och solar, badar, löser sudoku och bara njuter. Vi behöver nog också lite tid att smälta gårdagen….

Ismail från hotellet och vår skeppare från kvällsfisket tar idag med oss ut för att få se sköldpaddor och få fin snorkling på olika djup.

Med oss i båten följer ett annat svenskt par från Donsö, Roger och Diana, samt våra italienska grannar. Snorklingen är är en riktigt härlig upplevelse i det kristallklara vattnet. Sikten är ca 50 meter. Vi snorklar på revens kanter och det är svårt att beskriva det hisnande i att ligga på kanten där det stupar rätt ner i det stora blå, från ljuset till mörkret. I fantasin finns det inga gränser för vad som kan dyka upp från djupet. Skrämmande och pirrigt att snorkla där men samtidigt helt fantastiskt.

Vår skeppare visar sig vara en mycket duktig snorklare och rör sig som en fisk i vattnet. Han drar sig inte för att dyka ner på 10 meters djup.

Vi flyttar på oss en bit med båten för att se om vi kan hitta sköldpaddor. Simone hittar en och Pea börjar att filma.

Klicka på länken nedan för att se den på film:

Vår skeppare dansar med en sköldpadda:

Italienaren den yngre har med sig sin harpun vilket vi inte tycker särskilt mycket om eftersom han bara harpunerar utan att döda fisken omgående. Ibland straffar synden sig själv som när han ska harpunera en fisk och har glömt att fästa linan. Poff! Där försvinner hans spjut ut i indiska oceanen, ja i alla fall 40 meter ner. Det tyckte vi var mycket kul och italienaren sitter och surar i båten resten av resan.

Här driver vi iväg en bra bit från båten och den får hämta upp oss.

Vi flyttar oss ännu en gång men nu känner Simone av lite sjösjuka men ska ändå snorkla lite till och hoppas att det hjälper. Det är bara vi och skepparen som snorklar den här gången dom andra väntar i båten. Vi driver ganska långt bort även den här gången så att båten får komma och hämta oss och så bär det hemåt.

På eftermiddagen går vi till stranden en stund. Vi är mycket trötta efter av att ha snorklat i flera timmar så vi tar tidig kväll.

Vi äter vår goda maldiviska frukost och dricker vårt svenska kaffe. Idag ska vi gå till bikinistranden och snorkla. Eftersom Maldiverna är muslimskt så finns det två olika stränder. Det finns en lokal strand där man inte får bada i bikini utan behöver i alla fall ha en t-shirt och där lokalbefolkningen badar. Till vår bikinistrand är dom inte välkomna eftersom den är för turisterna. På Maldiverna är det viktigt att ha kläder över axlarna och något som täcker knäna. Men Ismail berättar att varje ö i praktiken sätter sina klädkoder för turisterna och här på Huraa är det bestämt att man kan gå i linne och knäna behöver inte vara täckta.

Vi är nere på stranden redan vid nio tiden på morgonen och vi ska snorkla ända ut till revets kant och tillbaka.

Vi snorklar i två timmar och ser mycket vackra fiskar och som tur är har vi kameran med oss. Strömmarna i vattnet är starka i tidvattenväxlingen och då är det lite jobbigt att simma. Men vi ser det som den enda motionen som är möjlig här på ön eftersom den är så liten.

Sen lite välbehövlig vila i solstolen och litervis med vatten att dricka. Det är mycket varmt och fuktigt så det gäller att dricka bra.

Vi stöter på ett annat svensk par som firar trettio år som gifta här och det visar sig att dom känner en arbetskamrat till Pea. Världen är bra liten. Vi pratar lite och dom bestämmer sig för att hänga med oss ut på vår snorkling i morgon.

Vi går upp och äter och dricker lite kaffe. Vi går ner för att snorkla igen lite senare på eftermiddagen. Det är svårt att låta bli när det är så klart i vattnet. Det är verkligen så fint som man ser det på kort.

På väg hem blir det en tur längs den lokala stranden för att leta efter snäckor. Jo då det blev lite fynd. På kvällen blir det hämtmat, fried rice.

När vi åt frukost idag så mörknade himlen något och plötsligt kom det åska. Ismail ställde då in snorklingen. Det blev inte så mycket med det dåliga vädret för senare på förmiddagen sprack det upp och det blev lite sol. Vi gick iväg till vår strand och snorklade istället. Vi såg fram emot kvällen för vi hade bokat en fisketur med Ismails familjs båt. När vi gick hem så tog vi vägen förbi den lokala stranden och där var det fullt med små bäbishajar. Som tur var är kameran med.

Vi åt en tidig middag vid 16-tiden och vid 16.30 gick vi till hamnen.

Med på fisket är två italienare varav en är fiskefantast. eftersom det blåser lite så tar Simone en halv sjösjuke tablett. Vi hoppar ombord och när vi åker ut från hamnen så landar samtidigt ett sjöflygplan och lägger till vid sin flotte.

Vi åker förbi små öar med lyxresorter när tuffar mot den första fiskeplatsen. Vi får hjälp med att agna krokarna med rå tonfisk och vi kastar ut. Det smånappar men inget mer så vi åker vidare mot nästa ställe. Där blåser det för mycket men vi ser surfare på vågorna.

När vi flyttar oss ännu en gång så ropar kaptenen att vi har delfiner vid båten. Kaptenen saktar ner något så att vi kan titta på delfinerna innan det bär av till ett nytt ställe.

På nästa ställe börjar vi få upp fisk. Italienaren har värsta utrustningen, bl a en kamera som han sänker ner i djupet. Han kastar ut några gånger men sitter för det mesta och byter drag mm så han hinner inte fiska så mycket. Vi har bara krok och lina.

Simone får två st red snapper, några små fiskar och två rainbow. Per-Anders får tre rainbow. Mest får kaptenen på båten. Han drar rainbow efter rainbow. Italienaren blir utan fisk. Mot slutet så är det verkligen kolsvart. Kaptenen uppmanar Per-Anders att ställa sig bak i båten jämte honom. Lite läskigt att stå där utan räcke men nappar gör det. Simone tar över platsen efter en stund och får sina stora fiskar där när hon hittade rätt djup. Det var lite trixigt men det nappade vid sex på sex meters djup. Ja det var en lyckad fisketur som varade i 4 timmar. Trötta och nöjda går vi hem i mörkret.