Idag ska vi äntligen till Galibaga beach (turtle beach). Vi tog som vanligt en tuk tuk efter att Simone har prutat ordentligt. Simone t o m tog till att vi går till en taxi kompis längre bort men då fick vi till det priset som vi ville. Från 700 INR till 400 INR. Bra jobbat. Resan var mycket längre än vi trodde. Vi som har bestämt oss för att gå tillbaka längs stranden!
Väl framme på Galibaga beach bredde sig en helt underbar och öde strand ut sig framför oss. Vi går bort till ena änden och fotar och badar i flodmynningen. En badvakt sitter i skuggan och håller koll på oss. Efter en stund så börjar vi vår långa vandring traskandes hemåt.
Vårt sikte var inställt på att återse och äta lunch på vårt kära OM Shanti på Patnem beach för deras fantastiskt goda och stora portioner mat vi tycker att det är den godaste fried rice vi har ätit! Vi fick ta på oss sarongerna efter ett tag för att inte bränna oss. Vi gick och vi gick det första hindret var klipporna mellan Galibaga och Talpona beach. Vid gott mod fortfarande nådde vi slutet av Talpona beach. Då hade vi gått i 1.20. Nu ska vi igenom byn och över floden med kanot. Gick bra trots väldigt ”happy” Holy-firande i byn.
Väl på Patnem beach så inser vi när vi går att det är högvatten fortfarande. Vi går bort till klipporna som delar stranden för att hoppas att vi ska kunna passera. Nu började vi starkt ångra oss men bestämmer oss för att göra ett försök. Halvvägs inser vi att det är djupt och strömt och att vågorna slår mot oss och klipporna lite för hårt. Vi var på väg att ge upp men insåg att vi har kommit halvvägs och att det var lika jobbigt att ta sig bakåt som framåt så vi fortsatte.
Puh! Vi rundade klipporna utan skador men såg att vi måste klättra på dom hala och vassa klipporna för att nå stranden men vi slapp i alla fall vågorna slå mot oss Vi såg en indier som hjälpte oss med bästa vägen över klipporna – tack och lov för det, för vägen var inte lätt. Det var både klippavsatser och trånga passager och Simone vägrade att ta på sandalerna för hon var rädd att halka. Hon var rädd om sin arm som skadades på förra resan. Äntligen kom vi upp stranden och såg slutmålet. Vi var mycket glada för det nu får det vara nog med strapatser!
På Om Shanti blev dom glada över att se oss och glädjen var ömsesidig.
Vi hade bestämt oss för att gå hela vägen hem till Alba Rom men efter lunchen när vi var vrål mätta så tog vi en tuk tuk sista biten.
Simone hade pratat om att äta masala dosa ända sen Delhi så nu bestämde vi oss för att det fick bli lite hämtmat på kvällen. Senare på kvällen fortsatte vi att fira Happy Holy på baren.