Troligen var vi ganska pigga när vi kom till Glory Angkor Hotel i Siem Reap. Vi kom på den ljusa idén att gå upp klockan 5 för att se soluppgången i Angkor Wat. Det lät bra – då. Men när vi skulle gå upp var det mindre roligt. Men, men…Chauffören Too till vår Tuk-tuk väntade.
Vi väntar på soluppgången.
Angkor Wat i bakgrunden.
6.45 tittade solen fram bakom templet.
Vi tog den stora turen. Pris 20 USD per person. För att undvika den värsta trängseln bad vi chaufför Too att ta varvet motsols.
Banteay Kdey. Bara en och annan svettpärla ännu. Vi har tur med vädret och det har kommit in lite moln.
Närbild.
Ta Prohm – djungeltemplet.
Allteftersom dagen går tittar solen fram igen. Hettan börjar göra sig påmind.
I en av områdets sjöar röjer dom sjögräs.
När vi når Neak Pean flödar svetten.
I en del tempel finns långa gångar med rader av små portar. Äntligen lite skugga. Ibland även korsdrag. Rätt vad det är sitter en staty i vägen.
Norra porten till Bayon-templet.
Vårt ekipage.
Mr Too.
Svettigt värre i Preah Khan!
Preah Khan från sidan.
Lätt att få svindel här. Brantaste trapporna….
Ser kanske inte så farligt ut på bild…Men i verkligheten, och med vätskebrist och helt groggy, vi lovar: Inte helt lätt.
Äntligen uppe. Benen skakar.
Munkar på vandring genom tempelområdet.
Bayon-templet, med sina många ansikten.
Närbild.
Kan man få lite skugga någonstans?